onsdag 25 maj 2011

Vad blir det?

alltså... det är ju ingen hemlighet direkt att jag är lagd åt det feministiska hållet.
I stort tycker jag att vi har kommit rätt långt i genustänket i Sverige idag. Vi har lyckats spränga en hel del könsstereotyper. Men mycket ligger och gror under ytan, föreställningar om hur kvinnor respektive män är.
Inte minst blir detta tydligt när man väntar barn. Ganska många samtal om Lille Bäbis har inletts med frågan om vad det är för kön.

- Har ni kollat om det är en tjej eller kille?
- Nej, men vi har kollat att det är ett friskt barn.

- o, vet ni vad det är för nåt?
- ja, det är en människa.
- ja, ja, men jamenar, vad det är för sort lixom?
- nej, men jag sätter mina pengar på att det blir en Stockholmare av ungen!

På H&M hänger babykläderna i tjej- respektive killhörna. Är inte det befängt?! BABYKLÄDER, hur skiljer sig en tjejbaby och en killbaby åt?!? Inte kan det krävas olika figurer på kläderna redan i den åldern!

Tänk att vi börjar så tidigt med att tala om för de små människorna att det finns två stora alternativ här i livet: flicka och pojke. Och utan att vi tänker på det börjar vi klä flickorna sött och rosenrött och pojkarna tufft och häftigt. Och om en flicka råkar vara full av energi och gilla att leka med bilar så är hon "grabbig" och pojken som råkar vara lugn och föredra rosa byxor framför bruna är "tjejig". Vem bestämde det?
Till och med vid dopet vill vi tydligt markera könet - rosa eller blått band visar hela världen "vilken sort" det är. Så att alla vet vad det är för en människa som kommit till världen, vad vi kan förvänta oss liksom...

Nä, bort det! som Paulus så fint sa. Och vid dopet läses så ofta hans ord till Galaterna:

Är ni döpta in i Kristus har ni också iklätt er Kristus. Nu är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus.

3 kommentarer:

  1. då är detta nåt för dig!

    http://www.aftonbladet.se/wendela/barn/article13083857.ab

    //tina

    SvaraRadera
  2. Ja, jag läste den artikeln tidigare idag. modigt av föräldrarna, men fy så svårt. Det är ju inte bara alla andra som är så djupt präglade av att tänka flicka-pojke, jag är ju skolad i det själv också.
    Men det är verkligen intressant att ställa sig frågan, vad är det jag får ut av att veta om barnet är flicka eller pojke? Vad drar jag för slutsatser om barnet utifrån det?

    SvaraRadera
  3. Emelie Wägmark28 maj 2011 kl. 15:09

    WORD! Paulus the man!

    SvaraRadera