Lillemor Cecilia Birgitta

Välkommen till världen Lillemor!
Ja, jag vet att det är en månad för sent, men det stämmer det som alla flerbarnsföräldrar berättade för oss: att ha två barn är inte dubbelt så jobbigt som att ha ett, det är typ hundra gånger jobbigare. Nu har Ingrid dessutom varit hemma sjuk så det har varit svårt att få tid att sitta ner och rensa bland bilder och skriva nåt tjusigt till allmän beskådan.
Men här är det nu alltså, på Lillemors 1-månadsdag, blogginlägget om att hon är född!
Och jag vet ju vad ni vill ha... inte en himla massa text, utan bilder!
Så här kommer de:

Den 12 januari kom hon, kl 16.50 närmare bestämt. Förlossningen får jag nästan redogöra för i ett eget inlägg, men kort sagt kan jag säga att det var en drömförlossning. Japp!
Tyvärr fick vi inget familjerum, utan pappan fick åka hem på kvällen så han passade på att kärleksbomba nyfödingen de timmar han var där.

Men pussar räcker inte alltid till att göra bebisar nöjda.

Vi hade såklart besök på BB av närmaste familjen. Systrarnas första möte var magiskt. Ingrid hade med sig ett snuttedjur som Lillemor fått i julklapp. Och när hon hälsade på Lillemor för första gången la hon ner snuttedjuret hos sin syster. Kärlek!

"Lilla Mo!" Namnet vi valt visade sig vara lätt för storasyster att göra sin egen variant av.

Så bar det av hemåt.

"Tidig hemgång" kallades det tydligen det vi gjorde, eftersom Lillemor inte hunnit bli två dygn. Men när man delar rum med en konstant skrikande bebis börjar man längta hem till sin egen säng. Och väl hemma mottogs vi av nyvaken, stolt storasyster.

Det har sen dess förstås varit en hel del som besökt Lillemor under den här månaden. Här ett axplock:

Farmor Birgitta

Farfar Robert

Faster Karolin (som lyckligtvis flyttat upp till Stockholm)

Emelie och Gustav

Mormor och morfar (som ju var här redan vid värkarnas början)

Redan 10 dagar gammal bjöds vi på Lillemors första leende.

Det är glädjande att se hur mycket Ingrid tycker om sin syster. Vi hoppas det håller i sig.

Syskonmys...

...och syskonlek

Over and out!

Uppståndelse!

Nämen här är vi mitt i påsktid sen en dryg vecka tillbaka och på bloggen låter jag långfredagen vara det sista inlägget. Så kan vi ju inte ha det! Det är nu uppståndelsens tid och vi måste ju resa oss ur långfredagens sorg.
Lilla Barnet har rest sig upp ett flertal gånger för att gå en liten bit, men vi lyckas aldrig få det på film... förrän idag!
Vi ställde helt enkelt Lilla Barnet upp och sa "nu får du ta och gå, för bloggläsarna vill faktiskt också se!".
Det fattade ju Lilla Barnet förstås, inte vill hon göra bloggläsarna besvikna.
Så, presenting:

Separation? Tand? Vafalls?

För snart en månad sen började mamman jobba och Lilla Barnet fick börja avnjuta heltid med sin pappa. Vid ungefär samma tid började hon sova dåligt på natten.
Hon som sovit hela nätter sen hon var en 6 veckor började nu plötsligt vakna mitt i natten och vilja äta. Separationsfas eller vad?

Häromkvällen flyttades Ingrid till eget rum, lite i hopp om att vi inte skulle vakna av alla hennes småljud och att hon skulle ha lättare att somna om när hon vaknar på natten (eftersom hon inte ser oss och därför vill komma över i vår säng).
Första natten vaknade hon vid halvtre och orerade högt och tydligt - till en början inte gråt eller så utan snarare joller som efter en stund övergick i gråt.
Andra natten (natten till idag) sov hon heeeela natten! Hon vaknade inte ens till under kvällen och ville ha nappen eller nånting. Hon bara sov och sov och sov. Från 20.00 till 06.00. Ammades sedan och sov 40 minuter till. Hurra!

Idag har vi skymtat en tand i underkäken. Kanske är det också den som har smärtat och kliat, men att det nu (när tandköttet spruckit färdigt?) har lagt sig lite.
Nu hoppas vi på att även nästa natt ska bli så här. Tänk att få sova två hela nätter på raken!

Håll tummar och tår!

Paradiset

Kanske himlen för Ingrid ser ut typ så här:

Böcker!

Vara naken!

Vara naken i prasselpåsen! - förmodligen det ultimata stället att vara naken på.

Och raka motsatsen till paradiset, det där andra stället ni vet. Det kanske är lite så här:

Så nära...

Här vare livat!

Hej hej! Gissa vad jag är på...



Gospelgudstjänst!
Vilket drag

Dopdagen

Tada! här är min farfar. Han och farmor sov över hos mig så att de kunde vara med på min dopdag i lördags.

Gudmor och mamma hjälps åt att klä mig i dopdräkten, samma som pappa en gång döptes i.

Procession! Moster Jessica bar korset och gudmor Emelie bar mig. Tänk vad många som samlades kring mig.

Här framme charmade jag hela församlingen. Min doppräst Rebecka ser i alla fall ut att tycka om mig.

Befrielsebönen.

Nu är jag döpt! Se så glada mina föräldrar är. Gladast är mamma.

TACK Rebecka, för att du skapade en så fantastisk helig och fin dopgudstjänst.

Fler bilder från dopet kan ni se här!