And so it begins...

Efter en brottningsmatch med vardagsrumsbordet härom dagen fick Lilla Barnet sin första riktiga bula.



Ajajaj!
Svullnaden gick snabbt ner men hon har fortfarande ett litet horn i pannan med en blå ton.

Med tanke på kombinationen orädd - fysiskt framåt som Lilla Barnet besitter kan man nog vänta sig fler bulor i framtiden.

Teletubbies ftw!

Igår var det jungfru Marie bebådelsedag och det firade Lilla Barnet med att ta två steg mot pappan utan att hålla i sig i något.
Sådärja. Dock var det nog mest av misstag.
Idag visade hon upp mera konster när hon fängslades av Teletubbisarna. Hon försökte till och med digga litegrann:

Nykomling på listan "saker Ingrid gillar": Teletubbies.

Såna där mms som gör att man skickar runt telefonen

När man jobbar heltid får man följa en hel del av sitt barns utveckling via telefonen (tack Gud för smartphones!) Så här fick jag veta att Lilla Barnet är en mästare på att krypa upp för trappor:

Titta där!

I samma väntrum (som i inlägget nedan) fanns ett mycket spännande akvarium. Lilla Barnet älskar att få en anledning att säga "Där!" (eller snarare "däh") så detta akvarium var snabbt populärt.

Trägen vinner

Härom veckan i väntrummet hos barnläkaren...

Premiärdag

Idag hade Lilla Barnet premiär i gungan. Det lär det bli mer av.

Ropas inte hej!

Ja, tänk vad saker och ting kan förändras.
Det fanns en tid då det kunde gå upp till 17 dagar mellan bajsblöjorna.
Klockan har ännu inte slagit 08.00 och här hemma har det redan bytts två bajsblöjor.

Nio månader

Oj oj oj!
Lilla Barnet har funnits i ljuset i hela nio månader idag! Det firades med en fikaträff med BVC-gruppen. Mamman hann vara med en stund hon också innan hon for iväg till jobbet. Annars är det ju Ingrids och pappans grej nu för tiden, att hänga med föräldragruppen. Och barnen riktigt tog över det där fiket, som var ett perfekt fik för krypande barn, för det var stora öppna ytor och en rätt lugn miljö. Ändå satt de mest nästan i en hög på varandra och snodde leksaker från varann. Det var verkligen en härlig syn och jag önskar jag hade fångat det på bild men icke!

Lilla Barnet har för övrigt spenderat den största delen av februari med att vara sjuk: förkylning, ögoninflammation, magsjuka (gick ner ett halvt kilo stackarn) och nu öroninflammation. Just nu käkar hon antibiotika och verkar må rätt bra av det. Pigg och glad var hon idag, en fantastisk niomånaders-dag helt enkelt.

Som sagt, jag önskar jag hade fångat den där bebishögen på bild, men men. Man kan ju faktiskt inte leva sitt liv genom kameralinsen.
Nästa inlägg får väl bli en liten bildkavalkad. För jag förstår ju att bilder (och filmer) är vad ni vill ha.

Bjuder på en bild som är tagen för några veckor sen på ett trött litet barn i sin pappas famn så länge:

Ett sånt där mms som gör att man måste pausa en stund i arbetet för att skicka runt mobilen till alla arbetskamrater så att de får se hur ljuvligt barn man har (japp, jag är en sån mamma)