Låt barnet äta i egen takt

Lillemor, 7 månader har just ätit en pannkaka och fyra broccolibuketter till lunch.

Så här glad är hon då:

Japp, även med denna bebis kör vi BLW

Ta re' lunch!

Lilla Barnet är inne i en övergångsperiod. Övergången handlar om att sova en gång om dagen, efter lunch i stället för tidigare två gånger, förmiddag och eftermiddag. Detta medför att vi måste äta rätt tidig lunch om hon ska orka med. Men ibland hinner vi inte, då är det lite trötta matstunder...

Onda mamman filmar...

Bilder från förjulen

Moster Jessica läste bloggen och kom till undsättning. Det pep till i min telefon och plötsligt ramlade det in lite bilder hon tog från vår tjuvstart på julen.
Så varsågoda:

Allt går ner i den lilla magen

Lilla Barnet fortsätter käka på. Än så länge har hon inte ratat något av det hon har blivit erbjuden. Även om hon ryggat till när hon fått en ny smak i munnet provar hon gladeligen matbiten igen. Och igen och igen och igen.
Senaste nya smakerna är ägg, lövbiff och pommes frittes (lövbiffen var en klar vinnare över pommes) och banangröt.



Åh, Kött!





Kladdigt värre...

Mat och mera mat

Det är mycket som kretsar kring mat just nu. Lilla Barnet älskar att utforska och smaka men sväljer ännu inte särskilt mycket.
Lunch idag: smakade lite kyckling





Middag: falukorv i ugn med potatismos och blandade grönsaker. Kladdigt värre!

Nu både diskar och städar vi efter varje måltid

Lilla Barnet fortsätter "äta":

Ta skeden i vacker hand

Vi fortsätter med BLW-metoden som kort och gott går ut på att barnet själv ska styra övergången till fast föda och äta själv: kan (och vill) hon hantera maten själv, utan vuxens inblandning så får hon äta det. 

Idag kunde och ville Lilla Barnet äta  potatis- och palsternack-mos. Det gick hem!

Herr gurka

Det här med mat är verkligen skoj enligt Lilla Barnet. Det känns helt rätt att låta henne prova sig fram med maten, hon är verkligen där.
Själv har jag fortfarande lite svårt att vara sådär cool och lugn under måltiderna. Det syns förhoppningsvis inte men jag är hela tiden nervös för att hon ska sätta i halsen. Ändå ska det vara minimal risk för det när hon hanterar maten själv på det här viset och reflexen att hosta och kvälja ut mat som är på fel väg är jättestark hos bebisar och det mesta som Ingrid stoppar i munnen åker ut igen. Hon har liksom onte riktigt greppat det här med att föra maten bakåt i munnen och svälja. Men där ditter jag ändå... som å nålar.
Men jag andas och försöker tugga mantrat: "ha tillit till ditt barn".

Och det är fantastiskt på samma gång. För vad hon kan, lilla snuffan!
När hon har leksaker i handen kastar hon hej vilt med dem och röjer. Men maten plockar hon lugnt upp och för till munnen. Just detta är jag så fascinerad över. Jag trodde hon skulle hantera maten som hon hanterar leksakerna men hon fattar verkligen skillnaden. Häftigt!

Hittils har hon provat:
Broccoli
Morot
Banan
Riskaka
Vitt bröd, som det är och rostat
Gurka

Hon verkar vara rätt nöjd med det mesta, men hon har några klara favoriter. En favorit är gurka som är mycket smarrigt att suga på:

Röran fortsätter

och så lite frukost: banan!
Det mesta hamnar utanför munnen eller mosas i näven men gott verkar det i alla fall vara.
Och ROLIGT!
Så här skoj faktiskt:

Nu ska vi nog ta en liten dusch...

Maaaat!

Idag är Lilla Barnet hela 5 månader och det firades med att gå till BVC och sticka in en spruta i varje lår.
Grattis!

Men som plåster på såren firades Lilla Barnet lite roligare på kvällen.
Då introducerades hon nämligen till en ny värld: fast föda.
Vi tänkte försöka köra en ganska ny (i Sverige) metod som kallas för BLW och i korta drag går ut på att man inte ger puréer utan plockmat som barnet får sitta och pilla med själv. På så sätt vänjs barnet sakta vid nya former och smaker och får fortsätta styra över sitt matintag. Till en början är det mest en lek, en upptäcksfärd om man så vill och barnet får förmodligen inte i sig nån mat alls, men så småningom så.

Detta provade vi för första gången idag. Lilla Barnet bjöds på broccoli och morot. Hon riktigt dök på maten, stoppade in den i munnen, men förstod inte riktigt konceptet med att föra bak den i munnen och svälja. En liten morotsbit dök dock faktiskt ner i magen. Tjoho!

Haklappen smakar intressant

eh... ska man alltså äta det här?!?

njaeeee

Nämen vilken rolig färg den här har!

Jag prövar att slicka på den lite...

och kanske tugga lite...?

mmmm, helt okej ju!

För den som är nyfiken på metoden så kan man läsa mer om den här och här (på engelska).