Det var helt klart något nytt att fira långfredagsgudstjänst med ett glatt barn. Kunde inte vara lika inåtvänd, lika dyster och sorgsen.
Inte förrän Ingrid håller träbiten i sina händer och utforskar den noggrant - varje millimeter, varje ådra, varje knota - djupnade jag i korsets mysterium.
Då rann en liten tår längs min kind.
Långfredagsbarnet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar