För snart en månad sen började mamman jobba och Lilla Barnet fick börja avnjuta heltid med sin pappa. Vid ungefär samma tid började hon sova dåligt på natten.
Hon som sovit hela nätter sen hon var en 6 veckor började nu plötsligt vakna mitt i natten och vilja äta. Separationsfas eller vad?
Häromkvällen flyttades Ingrid till eget rum, lite i hopp om att vi inte skulle vakna av alla hennes småljud och att hon skulle ha lättare att somna om när hon vaknar på natten (eftersom hon inte ser oss och därför vill komma över i vår säng).
Första natten vaknade hon vid halvtre och orerade högt och tydligt - till en början inte gråt eller så utan snarare joller som efter en stund övergick i gråt.
Andra natten (natten till idag) sov hon heeeela natten! Hon vaknade inte ens till under kvällen och ville ha nappen eller nånting. Hon bara sov och sov och sov. Från 20.00 till 06.00. Ammades sedan och sov 40 minuter till. Hurra!
Idag har vi skymtat en tand i underkäken. Kanske är det också den som har smärtat och kliat, men att det nu (när tandköttet spruckit färdigt?) har lagt sig lite.
Nu hoppas vi på att även nästa natt ska bli så här. Tänk att få sova två hela nätter på raken!
Håll tummar och tår!
onsdag 25 januari 2012
måndag 23 januari 2012
Pulkapremiär
Ingrid fick en pulka i julklapp av sin gudmor med fästman. Länge såg det ut som att den skulle bli stående till nästa vinter. Men så föll äntligen snön på riktigt.
Så idag blev det pulkapremiär för Lilla Barnet. Hela vägen från hemmet till kyrkan (längre ner på samma gata) och lite senare ner till affären. Och hon älskade det! Efter att ha gnällt och gråtit mest hela dagen sken hon upp som en sol när hon sattes ner i pulkan. Fantastiskt!
Så idag blev det pulkapremiär för Lilla Barnet. Hela vägen från hemmet till kyrkan (längre ner på samma gata) och lite senare ner till affären. Och hon älskade det! Efter att ha gnällt och gråtit mest hela dagen sken hon upp som en sol när hon sattes ner i pulkan. Fantastiskt!
Det är inte så lätt som det ser ut
Efter att ha ålat omkring ett tag har Lilla Barnet nu börjat krypa. Men det går inte så fort än.
onsdag 18 januari 2012
Säg "flärp" snabbt tio gånger på raken
måndag 16 januari 2012
Och visst sa hon AIK!?
Ingrid har lånat Mårtens gå-stol. Hon älskar sin nya mobilitet och det nya perspektivet.
Se här bara:
Se här bara:
Årets första inlägg
Det har varit tyst på Lilla Barnets blogg. Det beror på att mamman har börjat jobba.
Japp, vid årsskiftet byttes vi av här hemma och det har påverkat både föräldrar och barn.
Mamman kastades in i arbete och överväldigades lite av två intensiva förstaveckor och bara ett par timmar om dagen tillsammans med Lilla Barnet. Vi som tidigare varit så nära varandra hela dagarna.
Pappan kastades in i heltidsföräldraskap utan mycket till hjälp från andraföräldern - som ju jobbade sina två intensiva förstaveckor.
Barnet kastades in i allt detta hon också, mitt i en separationsfas (har de inte alltid det?) och fick svårt att sova på nätterna.
Efter två veckor börjar det nu lugna ner sig för oss allihop.
Mamman börjar vänja sig vid att inte vara med sitt Lilla Barn hela dagarna, pappan börjar vänja sig vid att strukturera hela tillvaron efter Lilla Barnets rutiner och barnet själv börjar vänja sig vid att det nu är pappan som för det mesta är med henne.
Något av en chockstart på året blev det för oss alla. Men nu är vi igång. Nu rullar det på. Så nu hoppas vi att även bloggandet ska rulla på. För det händer förstås MASSVIS i Lilla Barnets liv.
Så håll utkik!
Japp, vid årsskiftet byttes vi av här hemma och det har påverkat både föräldrar och barn.
Mamman kastades in i arbete och överväldigades lite av två intensiva förstaveckor och bara ett par timmar om dagen tillsammans med Lilla Barnet. Vi som tidigare varit så nära varandra hela dagarna.
Pappan kastades in i heltidsföräldraskap utan mycket till hjälp från andraföräldern - som ju jobbade sina två intensiva förstaveckor.
Barnet kastades in i allt detta hon också, mitt i en separationsfas (har de inte alltid det?) och fick svårt att sova på nätterna.
Efter två veckor börjar det nu lugna ner sig för oss allihop.
Mamman börjar vänja sig vid att inte vara med sitt Lilla Barn hela dagarna, pappan börjar vänja sig vid att strukturera hela tillvaron efter Lilla Barnets rutiner och barnet själv börjar vänja sig vid att det nu är pappan som för det mesta är med henne.
Något av en chockstart på året blev det för oss alla. Men nu är vi igång. Nu rullar det på. Så nu hoppas vi att även bloggandet ska rulla på. För det händer förstås MASSVIS i Lilla Barnets liv.
Så håll utkik!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)