Herr gurka

Det här med mat är verkligen skoj enligt Lilla Barnet. Det känns helt rätt att låta henne prova sig fram med maten, hon är verkligen där.
Själv har jag fortfarande lite svårt att vara sådär cool och lugn under måltiderna. Det syns förhoppningsvis inte men jag är hela tiden nervös för att hon ska sätta i halsen. Ändå ska det vara minimal risk för det när hon hanterar maten själv på det här viset och reflexen att hosta och kvälja ut mat som är på fel väg är jättestark hos bebisar och det mesta som Ingrid stoppar i munnen åker ut igen. Hon har liksom onte riktigt greppat det här med att föra maten bakåt i munnen och svälja. Men där ditter jag ändå... som å nålar.
Men jag andas och försöker tugga mantrat: "ha tillit till ditt barn".

Och det är fantastiskt på samma gång. För vad hon kan, lilla snuffan!
När hon har leksaker i handen kastar hon hej vilt med dem och röjer. Men maten plockar hon lugnt upp och för till munnen. Just detta är jag så fascinerad över. Jag trodde hon skulle hantera maten som hon hanterar leksakerna men hon fattar verkligen skillnaden. Häftigt!

Hittils har hon provat:
Broccoli
Morot
Banan
Riskaka
Vitt bröd, som det är och rostat
Gurka

Hon verkar vara rätt nöjd med det mesta, men hon har några klara favoriter. En favorit är gurka som är mycket smarrigt att suga på: