Tack för själva livet!

I söndags var Lilla Barnet och firade gudstjänst i Breviks kyrka på Lidingö. Det var hennes första gudstjänstbesök här utanför magen. Hon har varit med om gott om gudstjänster här när hon ännu låg i magen.
Det var tacksägelsedagen.
Under predikan kom jag att tänka på att jag för ett år sen ledde gudstjänsten på tacksägelsedagen. Då låg Ingrid i magen och grodde men bara den närmsta familjen visste om henne.
Jag minns att jag pratade om inlärd tacksamhet och tacksamhet som verkligen springer upp ur människans inre.
Som exempel berättade jag om när min "kompis" berättat för sin mor att hon skulle bli mormor.

När jag satt där i kyrkbänken i söndags och mindes allt det här började jag le.
För ett år sen var allt så ovisst, så hemlighetsfullt, så spännande.
För ett år sen hade väntan just börjat. Nu satt jag här i bänken med min dotter.
Tacksamhet!