I natt kom det.
Lika överraskande och tusen gånger mer fantastiskt än en sommarbris.
Jag hade just lagt henne i mitt knä för att ge henne bröstet.
Hon tittade storögt upp mot mig.
"Hej älsklingen!" sa jag med min ömmaste och gladaste röst.
Då kom det - leendet.
Inte ett sånt där halvhjärtat dra-på-mungiporna-eftersom-jag-har-gaser-i-magen-leende, utan ett riktigt leende med hela ansiktet.
Ett svar på min hälsning.
En kommunikation.
Det var svårt att hålla tårarna tillbaka.
Lycka:
Jag kan framkalla glädje hos mitt barn.
Helt fantastiskt! Vad glad jag blir.
SvaraRaderaFarmor
Jag är inne och läser mest hela tiden, men har varit dålig på att kommentera. Men när man får tårar i ögonen när man läser då måste man ju skriva det också. De första "riktiga" leendet. Så speciellt!
SvaraRaderaVad underbart!
SvaraRadera