Stunder som bara är ljusa

När amningen funkar är det bara helt ljuvligt

Å nej, en PRÄST som ammar OFFENTLIGT! Vart är världen på väg?

(Bilden tagen i somras. bäbisen är MYCKET större nu, men lika mysig)

Bebiskavalkad

Ingrid har träffat kompisar på bokstaven "M" idag. På förmiddagen bästaste Malte och på eftermiddagen bästaste Mårten. Båda bebisarna äldre och visare än Lilla Barnet. 

Det är fantastiskt roligt att bo så nära vänner med barn i samma ålder. Nu ser jag fram emot premiär på öppna förskolan på måndag. Kanske båda M-bebisarna kommer dit?

Bästaste Malte är en dryg månad äldre än Ingrid men kom för tidigt (skulle ha fötts ungefär när Ingrid föddes) så de är ändå rätt jämnstora.

Bästaste Mårten är en stooor bebis, hela halvåret gammal.

Men gladast är nog rumpan (som slipper sörjan)

Lilla Barnet har inte bajsat på över 2 veckor. Men lika glad för det är hon.
I går kväll:

- Posted using BlogPress from my iPhone

Ingrid-san

En liten grammatisk genomgång

När vi pratade om namn innan Lilla Barnet var fött hade vi "Ingrid" som favoritnamn om det skulle bli en tjej.
"Men", sa Fredrik, "du får inte uttala det så där som alla stockholmare gör, då går jag inte med på det."
Och jag uttalar det inte så (även om Fredrik påstår att jag ibland trillar dit). Men det gör så många andra.
Så här kommer nu en utförlig beskrivning av uttalet på Lilla Barnets förstanamn:

INGRID
Det är en person
Inte en plats.

Är ni med så långt?
Härligt!

TOMTEN
Kan uttalas på olika sätt beroende på om man menar personen eller platsen
TOM-TEN (betoning på båda stavelserna) = personen
TOM-ten (betoning på första stavelsen) = platsen

INGRID
Är en person
Inte en plats

Alltså: ING-RID (tänk nu personen tomten)
Inte: IIIIIIIIIIIIIIING-rid

Vi tar det igen för säkerhets skull.
Hon heter alltså: ING-RID
Inte: IIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIING-rid

Så!
Då var det sagt

En liten gymnast

En liten gymnast blickar ut över sin framtid

I helgen var nämligen Ingrid på träningsläger i Falun. Jojomensan, det ska börjas i tid vet ni!

Mitt i en stor hall full med redskap och gymnaster placerade sig Lilla Barnet med sin pappa. Stundvis sov de mitt i myllret.

Lilla Barnet blev snabbt en knutpunkt i hallen, en naturlig mötesplats liksom.

Helgen avslutades med styrketräning. 

Medan gymnasterna tävlade om vem som orkade stå längst i "plankan"...

...charmade Ingrid tränarna.

Gymnasterna tävlade om vem som orkade stå längst på händer...

...och pappan ville också pröva sin gymnastiska ådra.

Hon växer så det knakar

Jag har så svårt att minnas att Ingrid har varit så mycket mindre än vad hon är nu.

Så mycket har hon väl ändå inte vuxit? Det känns i alla fall inte så. Ändå vet jag ju att hon nästan är en decimeter längre nu än när hon föddes, och mer än ett kilo tyngre. Men det är så svårt att tro.

Därför gjorde en jämförelse häromdan. 

 Ingrid 3 dagar gammal

 

Ingrid 2 och en halv månad gammal

månaden före dopparedan

Igår hade vi dopsamtal med Fader Rebecka. Om en dryg månad ska Ingrid nämligen tas upp i den kristna kyrkans gemenskap. Hurra!

Sen var det kräftskiva hos mormor och morfar. Party party!

I morgon ska vi för första gången träffa vår föräldragrupp. Sen bär det av till Falun och träningsläger. Ingrid börjar ju inte som gymnast, nej hon satsar hårt och börjar som tränare. Det ska bli så himla mysigt att träffa gymnasterna igen efter en hel sommar och en halv vår

Skrattar bäst som skrattar sist?

På Ingrids 2månaders-dag bjöd hon sin pappa på sitt allra första skratt. Tydligen hade han ett himla skojigt sätt att säga "hej" på.

Sen dess har hon inte bjudit på några tydliga skratt. En väldig massa leenden och en hel del leenden med uppskattande ljud till, men ingen sånt där helhjärtat skratt...

...tills idag.

Nu var det jag som fick skrattet serverat, och det var inte bara ett litet, det var ett helt skrattkalas.

Det var när jag reagerade med förvånad glädje över hur stark Ingrid var i nacken (hon lyfte huvudet en bit när hon låg på rygg i mitt knä) som hon på mitt glädjeyttrande svarade med ett skratt, vilket gjorde mig ännu gladare så att jag också föll in i skratt, vilket skapade ytterligare skratt hos Ingrid, vilket gjorde att jag höll på att gå under av skratt, något som Ingrid förstås tyckte var himlans skojigt...

och så vidare i några minuter.

Det var till slut Ingrid som tröttnade först och tyckte att nu började det väl ändå bli matdags.

När hon väl låg vid bröstet kunde jag inte hålla mig från att ringa upp Fredrik och berätta om vårat skrattkalas.

Han blev avundsjuk. Men vadå, det är väl en bra fördelning: han fick första, jag fick största!

Nu behöver vi fler garderober

Lilla Barnet har fått nya kläder idag: två pyjamasar och en mjukisheldress

När vi kom hem hade dregelscarfsen som vi beställt från oapip kommit (tack Anna för tipset)

De vackraste människorna i hela världen

Så det så!

Den atletiska ådran

Alltså, det ska väl drillas i tid?

Prästens lilla kråka skulle ut och åka, ingen hade hon som körde

Än slank hon hit...

Än slank hon dit...

Än slank hon ner i diket (för det är ju rätt skönt att sitta ner också)

Övning ger färdighet

Ingrid har fått ett gym till sittern

Det är mycket uppskattat av självaste Lilla Barnet

    

Vilken koll hon har! Hon fokuserar på en av sakerna och sträcker sig efter just den och träffar rätt. Fantastiskt! Fram tills nu har vi varit osäkra på om hon vet vad hon gör med händerna. Hon verkar i alla fall vara på god väg.

Bästa köpet på länge. Vi får tacka gammelfarmor (morfarsmodern) för bidraget som ligger bakom inköpet.

Första skriket

Jag missade Ingrids allra första skrik - det där första livstecknet, skriket som var hennes första andning, första användning av lungorna ute i världen.
Idag fick jag höra hennes första SKRIK!
Alltså...
...aldrig tidigare har hon skrikit så förfärat, så med hela sin kraft, så oerhört desperat, av smärta...
...någon slags smärta, men vad?
Ingenting tycktes hjälpa - varken bröst eller närhet, ingen position var bättre än någon annan.
Hon vrålade, ja skrek som en stucken gris, hon lät panikslagen, tårarna sprutade.
Det kom från ingenstans.
Till slut somnade hon i min famn.
När hon vaknade fick hon bröstet och somnade om. Sen dess har hon varit på bra humör.

Kanske var det magen, hon är ju rätt gasig nu för tiden och dessutom har hon ju suttit still i samma position större delen av dagen så det kan ju säkert också bidra till obehag.

Så: även Lilla Barnet KAN skrika när hon lägger den sidan till. Det tog bara drygt två månader innan hon berättade denna lilla hemlighet för oss.

Roligt var det inte att se sin dotter så uppgiven. Det är beundransvärt hur ni föräldrar till barn med kolik orkar. Guldmedalj till er!

Ett halvt liv senare...

Idag var, som redan nämnts, vår sista dag i Helsingborg för den här sommaren. Det har varit en härlig vistelse och när man tänker efter bara lite lite så inser man att Ingrid har spenderat nästan halva sitt liv här hemma hos sin farmor och farfar och hon har spenderat fler nätter i mjukliften till vagnen än hon har gjort i någon annan säng hittills. Hoppas inte spjälsängen kommer kännas skrämmande stor för henne när vi kommer hem i morgon. Mjukliften får hon knappt plats i längre. Det har verkligen hänt så mycket sen vi kom hit.

Idag gjorde vi ett kort besök hos Ingrids farfarsföräldrar.

Farfarmor Dagny gullar med det nyvakna Lilla Barnet

Barn, far, farfar och farfarsfar

Farfarsfar Lennart samtalar med Lilla Barnet

Skojsigt värre!

I morgon hoppas vi på en lyckad körning upp till Stockholm. Det är ett inte lika sömnigt barn nu när vi kör hem som när vi körde hit. Då behövde vi bara stanna en gång för att amma (och en gång för att själva äta), nu har jag en känsla av att det kommer bli fler. Eftersom hon verkligen sover hela nätterna nu för tiden (8-10 timmar) så äter hon desto oftare på dagen i stället.

Plötsligt händer det

Tänk...
För ett år sen hade jag aldrig anat att jag skulle kunna bli så glad av att höra min dotter bajsa.
Nu har hon alltså äntligen gjort det, och det med råge!
Snitsiga föräldrar som vi var så la vi snabbt en ny blöja under barnet vid bytet så att både body och handduk klarade kaskaderna som kom (ehum, jag kanske skulle ha varnat känsliga läsare? Hoppas ingen läser detta under måltid eller chokladmousseätande...).
Me denna snitsighet till trots: När hon väl var klar och ren passade hon på att kissa också och DET rann förstås över på bodyn så vi fick i alla fall byta kläder på barnet.

Innan vi satte på ren blöja och nya kläder vägde vi henne. I torsdags vägde hon 5485 g. Nu vägde hon 5390 g! Haha, snacka om att ha laddat liksom.

Skönt är det att laddningen kom idag eftersom vi åker hem i morgon och alltså ska sitta ett antal timmar i bil.

Men tack för tipsen inför framtiden hörrni!

Om det är någon som undrar...

...så har hon fortfarande inte bajsat.
Nu har det gått 9 dagar med illaluktande fisar (oh yes!) och de senaste dagarna har hon dessutom haft rätt kort stubin. Sucka! Jag börjar fundera på om det finns något jag själv kan göra som kan hjälpa. Hon verkar ju inte tycka att livet är riktigt lika njutningsfullt som hon brukar (även om hon är långt ifrån så missnöjd som ett kolik-barn är).
Så nu har jag bestämt mig för att avhålla mig från mjölkprodukter i några dagar för att se om det kan minska på gaserna och missnöjet.
Nån som har fler idéer eller kanske rentav erfarenhet på området?

Wait for the opportune moment

Ingrid har varit lite smågnällig hela dagen. Inte alls tyckt om att man lägger ifrån sig henne, varit otroligt sällskapssjuk och sovit bara korta stunder.
Ikväll hade vi grill- och jacuzzikväll och när gästerna hade anlänt var hon plötsligt på hur bra humör som helst. Hon satt i typ en och en halv timme i babysittern och bara njöt - viftade och sprattlade, småpratade och dregglade (vilket hon gör allra mest när hon är glad och exalterad). Hon hade allmänt roligt åt alla som satt kring bordet.

Uncle Glas såg till att ingen var dum mot Ingrid.

Nu sover hon som en stock sen en och en halv timme tillbaka och snarkar och har sig. På det sättet lär det förbli till imorgon bitti. Sen några veckor tillbaka sover hon nämligen hela natten och äter först vid halvsju-tiden på morgonen (vaknar eventuellt nån timme innan och vill ha nappen). Ja, jag vet, vi har det oförskämt bra.
Vistelsen i Helsingborg börjar närma sig sitt slut. Imorgon ska vi nog ta oss in till stan. Vi behöver köpa en hög dreggellappar till Lilla Barnet, för nu dreglar hon så det står härliga till.

I väntan på bajset

Lilla Barnet har inte bajsat sen i lördags!!! Fram tills dess kom det en superladdning varje dag, på sin höjd varannan. Men nu alltså: snart en vecka sen sist. Bara en himlans massa fisar och som de luktar.
BVC-sköterskan sa att vi inte behövde oroa oss eftersom barnet mår bra och så länge man helammar kan hon inte bli förstoppad. Skönt att höra i och för sig, men man kan ju inte låta bli att gå och vänta på den där laddningen som liksom ligger och lurar där inne.
Nåväl, hon verkar som sagt må bra i alla fall och nu har hon för första gången somnat i sittern. Några klappar på rumpan i takt med några av hennes favoritsånger(söndagsskolesången, Immigrant Song, vem är det som kommer på vägen), sen sov hon som en drottning.

Eko (eko eko)

Konstig känsla, det här:
Ingrid och jag, ensamma i det stora huset som för bara några dagar sen var fullt med folk.
Då var här både farmor, farfar, faster, farbror, kusin, kusin, faster, faster, pappan, mamman och så självaste Lilla Barnet.
Men just nu allstå: Ingrid och mamman.
Hoho?
Här ekar det minsann

Kusinerna har lämnat byggnaden

Idag har Ingrids kusiner och faster och farbror lämnat Skåne och begett sig mot sitt Umeå.
Det har varit en fantastisk tid när de har varit här, men man kan inte undgå att märka av skillnaden i ljudnivå nu när de har åkt. Här ekar nästan nu. Haha.
Lite nostalgibilder förstås:

Tack för en massa härliga dagar!
Förhoppningsvis ses vi före jul, men nästa gång vi är samlade i huset i Ramlösa är nog då och det ska verkligen bli spännande...
...då har vi förmodligen tre små barn som alla tar sig fram på ett eller annat sätt. Huvaligen! (som storkusinen skulle uttrycka det)

Ingrid 2 månader

Idag är Ingrid 2 månader och dagen till ära bjöd hon på två milstolpar: hon vände sig från mage till rygg (även om det inte varmed flit) och senare bjöd hon på det första skrattet i vaket tillstånd.
Vi vägde henne också idag: 5285 g, alltså mer än ett kilo över födelsevikten.

Idag hade hon på sig en tjusig body som hon fått av gudmor Emelie (trots att den egentligen är för stor).

Så blev det en dag på stranden och mamman badade för första gången på hur länge som helst, såååå härligt! Ingrid chillade i vagnen.

Storkusinen lekte med Fredrikarna.

Lillkusinen chillade han också. Övade inför framtida bussturer kanske?

Väl hemma igen passade småkusinerna på att tåflörta lite.

Ingrid lyfter huvudet högt nu för tiden.

På väg att ramla över...