Nämen här är vi mitt i påsktid sen en dryg vecka tillbaka och på bloggen låter jag långfredagen vara det sista inlägget. Så kan vi ju inte ha det! Det är nu uppståndelsens tid och vi måste ju resa oss ur långfredagens sorg.
Lilla Barnet har rest sig upp ett flertal gånger för att gå en liten bit, men vi lyckas aldrig få det på film... förrän idag!
Vi ställde helt enkelt Lilla Barnet upp och sa "nu får du ta och gå, för bloggläsarna vill faktiskt också se!".
Det fattade ju Lilla Barnet förstås, inte vill hon göra bloggläsarna besvikna.
Så, presenting:
måndag 16 april 2012
fredag 6 april 2012
Se korsets trä
Lilla Barnets första långfredag.
Det var helt klart något nytt att fira långfredagsgudstjänst med ett glatt barn. Kunde inte vara lika inåtvänd, lika dyster och sorgsen.
Inte förrän Ingrid håller träbiten i sina händer och utforskar den noggrant - varje millimeter, varje ådra, varje knota - djupnade jag i korsets mysterium.
Då rann en liten tår längs min kind.
Långfredagsbarnet
Det var helt klart något nytt att fira långfredagsgudstjänst med ett glatt barn. Kunde inte vara lika inåtvänd, lika dyster och sorgsen.
Inte förrän Ingrid håller träbiten i sina händer och utforskar den noggrant - varje millimeter, varje ådra, varje knota - djupnade jag i korsets mysterium.
Då rann en liten tår längs min kind.
Långfredagsbarnet